Jag borde egentligen inte ha en blogg så usel som jag är på att uppdatera. Men jag har en anledning. Jag har hamnat i träsket. S y t r ä s k e t.
Jag har aldrig kunnat sy något i hela mitt liv. Tills nu. I skolan valde jag liksom träslöjden framför syslöjden bara pga att jag var så usel med nål och tråd.  Men något har hänt. Jag har alltid v e l a t kunna sy men talangen har bara inte funnits där. Eller ska man kanske säga tålamodet.
För några veckor sedan fick jag något ryck och bestämde mig för att försöka sy något....ett sista försök. Jag har ju faktiskt gjort ett par korta men tappra försök förr.... Mössor och andra barngrejer var det som var på tapeten då....och nu.
Men av någon anledning har sakerna jag sytt alltid sett ut som en påse med skit. Milt uttryckt.
Dock har jag nu fått, som Kishti skulle sagt: "A Hallelujah Moment". Jag har fått in tänket....S y- t ä n k e t ! ! !
Det är ju egentligen bara att tänka logiskt, klippa ut tygbitarna och sen sy ihop skiten ;)

Nåja, denna nya hobby har visat sig vara inte bara en hobby. Det har blivit en obsession....Jag kan inte sluta sy. Varenda lediga stund syr jag. Så fort barnen somnat för natten så åker symaskinen fram. Stefan är dock glad. Nu får han se på Discovery Channel hela kvällarna ifred. (...Hej då kärleksliv...) Jag var nämligen en fjärrkontrolls-Hitler innan min sömnadskarriär...

Tyvärr har jag inte kommit mig för att plåta allt jag sytt men jag måste ju ändå visa upp en liten del av mina alster...